onsdag 28 februari 2007

Varför hinner lärarna inte klart innan tiden är slut?

Hur ser villkoren ut för lärares arbete? När de t.ex. ska göra något så kvalificerat som att skapa ett matematikprov? Vad är det som gör att de inte kommer att hinna klart? Varför måste en av dem ta hem och göra klart? Läs artikeln i pedagogiska magasinets senaste nr: Ta fast tidstjuven!

onsdag 21 februari 2007

Sekventialitet och falsk sekventialitet

Se där har vi ett typiskt tillfälle när Carola och jag inte är överens. Det finns sekventialitet och falsk sekventialitet. Jag har inget problem med resonemanget att jag inte kan äta maten innan jag har har skaffat den men stora problem med ett påstående att jag inte kan skaffa mat innan jag har ätit den. Jag kan alltså inte se något problem med sekventialisering när lärare får svårt att hinna både trösta en elev och äta under sin lunchrast men jag ser problem med att avgöra vilket som skall ha högsta prioritet. För läraren finns förmodligen ett ethos som löser problemet. Eleven kommer först och den egna hungern är förmodligen inte större än att man i värsta fall får klara sig utan lunch den dagen. Problemet uppstår när organisationen börjar ta en sådan prioritering för givet för även om en lärare kan klara att stå över lunchen en dag så klarar inte lärare att ständigt ställas inför avgöranden om att lösa arbetsproblem eller äta. Då lägger sättet att arbeta grunden till ett hälsoproblem. Ofta sätter vi dessutom sekvenseringen ur spel genom att utföra flera handlingar under samma tidsram . Idag åt jag till exempel medan jag diskuterade först ett projekt, sedan ett problem med popup-blockers i en distanskurs och slutligen aktiviteten i en annan distanskurs. Jag hann med 32 minuters lunch som samtidigt var arbete. Skall jag räkna det som arbete eller lunch. I min verksamhet, det vill säga offentlig verksamhet tror jag man håller på sekventialitet och utesluter begrepp som arbetslunch. Men det var det väl egentligen. Min poäng slutligen om jag nu har en sådan är att man måste se upp med att konstruera naturliga ordningar. Förvisso finns det någon form av sekens. Solen måste gå upp först innan den går ner! Eller är det tvärtom? Eller beror möjligen solens upp och nergång på var jag befinner mig. Men när det gäller mitt arbete är det nog oftast sociala faktorer som avgör vad som kommer först och vad som kommer sist.

måndag 19 februari 2007

Tidsgeografi och lärararbetet II

Tidsgeografin slår fast krav som fenomen ömsesidigt ställer på varandra. Ätande innebär att vi först måste skaffa mat innan vi kan äta. Vi kan inte äta först och skaffa maten sedan. Detta kan tyckas självklart. Det blir så därför att tidsgeografi utnyttjar en väldigt hög abstraktionsnivå för att visa hur tid och rum med nödvändighet ordnas. Undervisningen i hjärt-lungräddning på övningsdockor krävde att övningsdockor plockades fram och gjordes i ordning först. Det går inte att göra övningarna först och plocka fram dockorna sedan. Man kan inte lösa alla konflikter mellan barnen på tisdag eftermiddag när man har en lång lunch. Konflikterna måste uppstå först innan de går att lösa. Men detta faktum är skolan inte alltid planerad för. Skolan låtsas inte alltid om den sekventialitet som med nödvändighet finns inneboende i det arbete lärarna utför. Därför blir torsdagen sönderstressad när man på sin 30 minuters lunch utöver att man ska äta och förbereda kommande pass också ska trösta en kille som slagit sig och lösa konflikten mellan tre tjejer.

tisdag 13 februari 2007

En lång dags färd mot natt

Det är märkligt. Vi startar en blogg om tiden och genast märker jag att jag får svårt att hitta tid att skriva i den. Livet ser ut som jag förstår att det gör för väldigt många numera. Man går upp vid halv sex (om det är en bra dag, på torsdag är det fem som gäller och på fredag fyra. Sen tar man tåget som om det håller tiden bjuder på en dryg timmas sammanhängande arbete i en tyst kupé. Sen börjar arbetet och den lokala kampen om tiden. Den handlar mest om att försöka hålla sådant man inte skall jobba med på avstånd och vika tiden för de projekt som är finansierade. Idag gick det inte så bra. Carola och jag ägnade nästan en timme åt att gå igenom olika projekt där en tid-rums geografisk ingång skulle kunna ge nya kunskaper. Bland annat tittade vi på mina studier av hur lärare använder sin tid när de deras studenter använder datorer. Lite deprimerande egentligen. Lite innehåll och mycket tekniskt strul. I en studie nära 50% förflyttningstid. Det var vi överrens om skulle ha varit oerhört intressant att använda tids-rums grafer för att illustrera. Imorgon skall jag ge mig på jakt efter något vettigt program som kan generera sådana grafer automatiskt. Någon som har ett tips kanske?
Så hur gick det med resten av dagen. En timme och 27 minuter gick åt till frågor om fusk från olika kollegor. Så har det varit i två veckor nu. Måste vara en epidemi. Så nu blir det återigen en lång dags färd mot natt. Det gäller att skynda på för snart ringer klockan igen och en ny dag gryr i landet där vissa påstår att vi inte jobbar tillräckligt.

måndag 12 februari 2007

Tidsgeografi och lärararbetet I

Jag håller på med ett bokkapitel om tidsgeografiska perspektiv på lärararbetet. Det är inte unikt att intressera sig för läraryrket och arbetstid, men få tycks låta sig inspireras av det tidsgeografiska perspektivet. Jag funderar på att börja kapitlet så här:

Vi lever i en tidstid, en tid då tid står i fokus eller kanske snarare bristen på tid. Sådant fokus finns bland lärarna i deras arbetsvardag och i den offentliga debatten om lärares arbete. Debatten på jobbet och i det offentliga rummet influeras ofta av den vetenskapliga kunskapsproduktionen. Forskning om tid och lärares arbete kan man finna på många olika ställen. En sökning på Google –scholar, på ”teacher” och ”work time”, ger över en halv miljon träffar. Det dominerande kunskapsintresset idag tycks tycks vara att förklara lärarstress i relation till arbete och tid

lördag 10 februari 2007

Jippi!

Det är lördag, å jag är på jobbet. Jippi!
För att kunna sluta tidigare en dag nästa vecka så jobbar jag undan lite.
Det känns skitbra.
Har promenerat hit i underbar vintersol.

fredag 9 februari 2007

Den tidsbesparande tekniken

Jag har jobbat en hel del utanför akademin. Tillräckligt länge för att veta att historien om damen som ringer supporten för att hennes kaffehållare inte fungerar faktiskt har en verklighetsbakgrund. Det finns användare som får problem för att de tror att cd-enhetens inmatning är en platta för att ställa kaffekoppen på.
Det finns ett retoriskt knep som heter stake inocculation. Det går ut på att man lägger upp sitt argument så att man redan från början visar att man inte har något att vinna på det man försöker säga. Så jag säger redan nu. Jag gillar datorer, Internet, multimedia chattgrupper och bloggar MEN!!! (för att citera Tony Irving). Teknik spar inte tid för alla och inte alltid. Jag brukar hävda att vi som verkligen arbetar med IKT och använder det i undervisningen behöver mer tid. För att visa våra webbsajter, köra våra simuleringar och titta på våra streamade videos behöver vi salar med utrustning som fungerar. Nu i veckan var vi bokade i en sal som inte var patchad. Som tur är kom vi en timme innan föreläsningen egentligen på grund av att våra dåliga erfarenheter fått oss att alltid kontrollera allt innan. Men där stod vi och skulle demonstrera hur olika söktjänster fungerar och det fanns ingen kontakt till Internet. Det blev till att koppla in en annan dator för att kontrollera att det inte var fel på datorn. Sen blev det ett besök hos dataenheten för att kontrollera att det inte var något fel med uppkoplingen mot Internet. Slutligen var blev det ett besök hos infraenheten för att kontrollera att alla ledningar fanns på plats. Det fungerade inte ändå. Då blev det till att gå till arbetsrummet och koppla upp sig mot salsbokningssystemet och leta reda på en annan sal, sätta upp lappar så att alla vet att vi bytt sal och så vidare.
Det går naturligtvis att säga att arbetsgivaren betalar och att det är arbetsgivaren som förlorar. Egentligen är det tillräckligt illa. Så år det emmelrtid inte. Vi har en begränsad tilldelning för varje kurs. Antingen får jag använda mindre tid för att förbereda. Då blir kvaliteten sämre och kursdeltagarna förlorar. Annars får jag ta det av min fritid. Jag skulle också kunna strunta i att använda IKT. Fast så blir det inte. Jag får ta det av min fritid. För som sagt - jag tycker att det är viktigt att lärare behärskar den nya tekniken.

Det dolda arbetet

Så har jag tömt min pappersinsamling igen, det gör jag kanske en gång i månaden, men flera gånger i veckan går jag iväg med sopor till sopsorteringen i korridoren. Om alla mina 86 kolleger gör det också…..2 minuter i veckan på att fixa sopor i tjänsten. 86 x 2 = 172 min, i 45 veckor ger 193 timmar om året!

Då blir det spännande att se vilken tid samtliga 400 lärare och forskare på högskolan lägger på sophanteringen. Vi är sammanlagt ca 400 personer, 400 x 2 = 800 i 45 veckor ger 36 000 minueter. Det blir 600 timmar om året, vilket motsvarar all undervisningen på tre 10-poängskurser eller forskning publicerad i 3-4 vetenskapliga artiklar. Räknar vi utifrån schablonen för lektorstimmar, 580 kr, som inkluderar sociala avgifter så kostar detta arbete 348 000 kronor.

Visst, ibland kan det vara skönt att sträcka på sig och gå en runda. Men det kan också vara en press att få bort kladdiga bananskal innan besöket från kommunen kommer. Men i vilket fall som helst utför vi en arbetsuppgift, men sedan vi informerades om det i mail för några år sedan så tycks arbetet ha försvunnit som något som egentligen finns.

Den finns inte specificerad i våra tjänstebeskrivningar. Den finns inte som en kostnad på något konto. När städerskorna utförde arbetet var det en synliggjord arbetsuppgift och den tog plats i ett kostnadskonto. Men nu är den borta! Arbetsuppgiften belastar inget konto! Men den kostar motsvarande 30-poängs undervisning, vem betalar?

Men, är det detta som är att producera mervärde? Att producera "mervärde" för Högskolan är ett av de formellt fastslagna lönekriterierna vid Högskolan.

Attans att jag inte tog upp det i lönesamtalet....

Introduktion till kampen om tiden

Många har säkert läst Momo och kampen om tiden. Momo tar upp kampen mot tidstjuvarna som stjäl vår tid. Vi har bägge intresserat oss för hur arbetstiden är organiserad. Carola främst utifrån hur lärares arbetstid är organiserad och Lars-Erik utifrån hur vår tidsanvändning påverkas av ny teknik. I vår forskning har vi bägge slagits av att tiden tycks försvinna och att ingen tycks vara medveten om vart den tar vägen. Carola har sett hur arbetsmöten avbrutits gång efter gång på grund av yttre störningar utan att någon egentligen tänkt på hur mycket tid som försvunnit.Lars-Erik har sett hur lärare svurit över långa väntetider i kommunala nät som överlastats av säkerhetsåtgärder.
Hur mycket tid försvinner egentligen och vart tar den vägen? Vi har bägge upplevt en tid när många arbetsplatser hade stämpelklockor och ständiga tidstudier genomfördes. Bägge har vi höjt rösten mot sådana system. Vår undran fick oss emellertid att installera TraxTime vår egen stämpelklocka på våra datorer. Vi var naturligtvis inte direkt överraskade över hur många småuppgifter, från att rensa spam ur vår e-post till att sopsortera som skapade tidsläckage. Vad vi inte hade klart för oss är hur mycket tid sådana uppgifter tar. Det är inte sekunder i veckan, inte ens minuter det handlar om utan timmar.
I den här bloggen tänker vi ta upp tid på olika sätt. Vi har ingen ambition till att göra bloggen till en forskningsblogg. Snarare har vi tänkt oss blanda och ge fritt, dela med oss av böcker och artiklar vi läser, de senaste galenskaperna i vår tidmätning, arbetsskämt om tid, de filmer och musikstycken med anknytning till tid som vi hittar på YouTube och MySpace och de iakttagelser som vi gör på olika arbetsplatser. Förhoppningsvis får vi hjälp - av er.
Carola Aili
Lars-Erik Nilsson